Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2/6 —
Däremot hade han på sista tiden börjat att
känna sig alt mera dragen till Simonson.
Simonson var så klar med alting, så klar
och så färdig. Han hade svar på alla frågor,
bevis emot alla tvifvel. Hans lynne var jämt,
och Ernst kände sig altid lugnare efter ett sam-
tal med honom. När Ernst hade fått sitta en
eftermiddag och betrakta denna säkra min, hvil-
ken var så viss om, att alt i världen var, som
det borde, och lyssna till denna skarpa stämma,
hvilken liksom söndersmulade alla upproriska
tankar och lät honom få en klar blick öfver hela
det ordnade samhälle, hvilket sedan årtusenden
tillbaka växt upp på kristendomens grund, då
kände Ernst riktigt tydligt, på hvilka farliga af-
vägar han varit, och han gick hem, glad och
stärkt, full af tacksamhet mot gud, som räddat
honom ur hans egna tankars falska irrgångar.
Det lag sa mycken ödmjukhet i all hans svag-
het, att pastor Simonson understundom kände
sig brydd och var nära att stappla på målet,
när han talade om det kristliga sinne, som lider
alt och fördrager alt.
Fru Hallin gladde sig åt sonens förändring.
Och hon gladde sig däråt icke blott afreligiösa
skäl, utan äfven af andra. Från början hade
det varit hon, som dragit adjunkten till det slags
religiösa tänkesätt, som han nu kallade för sitt.
Ty han var en svag man, som behöfde ledas.
Och den lilla energiska fru Hallin hade ledt ho-
nom, så som hon sedan ledt och utvecklat sonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
