Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 277 -
Men under årens lopp hade äfven adjunkten in-
verkat på henne, och hans världsliga klokhet
hade till en del fått trycka sin prägel till och
med på hennes religiositet. Med åren hade hon
blifvit mindre svärmiskt religiös och mera orto-
doxt kyrklig. Hon hade lärt sig att förstå det
innerliga samband, som finnes mellan god bor-
gerlig ordning och kyrklig tukt. Därför hade
hon en tid fruktat, att Ernsts samvetsömhet möj-
ligen skulle leda honom på afvägar och sätta
honom upp mot den öfverhet, som gud satt öf-
ver sin heliga kyrka till att värna henne mot
otrons makter. Därför gladde hon sig nu, när
hon dag för dag såg, att han blifvit mera jämn
till lynnet och mindre grubblande. Hon tackade
gud, att han bevarat hennes barn, och hon för-
stod och gladde sig åt, att hon i detta fall hade
en trogen bundsförvandt i pastor Simonson.
Det var en eftermiddag i slutet af maj må-
nad. Adjunkten hade varit vid dåligt lynne,
och försvann tidigt i vredesmod in i sitt rum.
Det hade kommit aldeles oväntadt. Adjunk-
ten hade hela middagen varit tyst och sett led-
sen ut, och i en lidande ton hade han yttrat
de få ord, som han nödvändigt behöfde säga.
Gustaf, som plågades af den tryckta stäm-
ningen och gärna ville få höra de andra skratta
för att få skratta själf, försökte sig då med en
skolanekdot, hvilken olyckligtvis innehöll ett något
närgånget skämt med konung Salomo. Fadern,
som själf i vanliga fall var ganska road af hi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
