Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skiftande tankar att samlas i guds heliga hus,
lägga bort, innan de trädde därin, alla fåfängliga
tankar på världen, och hvad världens var, glömma
åtskilnaden mellan fattiga och rika, höga och
låga, rättfärdiga och orättfärdiga och träda in
under de svala, himmelssträfvande hvalfven, där
solen i långa, färgade strimmor genom de gö-
tiska fönstren kastade ett fantastiskt ljus öfver
de höga pelarraderna och de små människorna,
att träda in där som en stor familj af bröder
och systrar, hvilka ett par korta timmar i veckan
gemensamt skulle böja knä och känna sig som
likar inför gud, som är allas vår fader.
Men mellan de fina kläderna och deras bä-
rare såg man de svarta hucklena och de höga,
gammaldags hattarna från fattigkvarteret. De
sökte sig väg för. sig själfva, de hälsade ödmjukt
på sina bättre bröder i Herran, och de togo
själfmant plats i de bortre bänkarna längst bak
i kyrkan eller i sidoskeppen, de bänkar, som
stodo öppna för de fattiga, och där ingen ville
köpa sig bänkplats och bänknyckel, icke ens för
att få sitta i fred för grofva kläder och grof lukt.
Medan klockorna ringde samman högt öfver
mängdens hufvuden, och deras ljud buros vida
omkring i den klara, blåa sommarluften.
Biskopen själf stod för altaret. Det var en
sällsynthet i Gammelby, en sällsynthet, som lockat
många i kyrkan. Ty biskopen messade utmärkt,
och det var en lust att höra hans mäktiga
stämma sjunga de gamla koraltakterna, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
