Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 293 —
tonerna fylligt och starkt darrade genom de höga
hvalfven, medan orden tydligt uppfattades ihvarje
del af den vida domen.
Det var Gammelbys unga pastorsadjunkt,
som predikade. Han var icke omtyckt som pre-
dikant. Hans talang var medelmåttig, och af
de väckta i församlingen ansågs han icke för att
vara kristligt sinnad. Men det var häller icke
för predikan, som man hade gått i kyrkan, och
befrielsens suck lät därför starkare än vanligt,
när ett långt utdraget amen afslutade den lyck-
ligtvis ganska korta predikan. Under bönerna
från predikstolen öppnades småningom bänkarna,
en och annan af de djärfvare smög sig stillsamt
fram till koret för att i tid eröfra en plats, från
hvilken han bekvämt kunde åse ceremonien, och
när psalmen efter predikan började, öppnades alla
bänkar, och de, som setat och våndats under
predikan, vandrade ifrigt fram till koret, där
trängseln redan var stark. Endast några gamla,
som ej orkade med att stå så länge, blefvo sit-
tande på sin platser och försökte sedan vid cere-
moniens mera spännande ögonblick att, stående
Pa ta, få se åtminstone en skymt af hvad som
försiggick framme i koret.
Där framme gingo kyrkvaktarna, ifriga och
bestälsamma, omkring, stötte tillbaka den fram-
trängande folkmassan och ordnade den i täta led.
»Inte så nära altaret. Plats för processionen
°ch biskopen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
