Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 OLLES OCH SVANTES HUND,
En sak var det i alla fall, som han inte kunde
glömma. Och det var, att han hade sagt åt den
otäcka gubben, att han skulle be sin pappa skjuta
honom med revolver. Det tyngde på Olles samvete,
att fastän ingen hade hört det mer än gubben, så var
Olle i alla fall rädd, att han hade sagt så. Och han
tyckte, att liksom något ondt skulle kunna hända
honom för den saken.
Han gick länge och tänkte på, hvad han hade
sagt. Och en kväll när mamma kom för att läsa
aftonbön med honom, sade Ole:
» Mamma!»
»Hvad vill du?» sade mamma,
Ty hon såg strax, att det var något på färde.
»Jo», sade Olle. »Den där gubben, mamma vet...
som kastade på Pudel... han sa’, att han skulle
skjuta honom.»
»Hvarför har du inte talat om det förr?» sade
mamma och blef allvarsam.
Olle blef röd och såg bort.
Mamma förstod genast, att Olle inte hade be-
rättat altihop, och därför frågade hon:
»Hvad sa” du då?»
»Jo», sade Olle och såg mamma trotsigt i ögonen.
»Jag sa, att då skulle jag be pappa skjuta honom
med sin revolver.»
Mamma blef alldeles häpen.
»Det sa jag», sade Olle,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
