Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVANTE GÖR OLLE ETT SPRÅTT; 95
och kom mycket ledsen ut på gården, torkande sig i
ögonen.
Där stod Olles stora båt invid gafveln på bygg-
ningen. Seglen voro uppspända och fladdrade riktigt
lockande för vinden. Aldrig hade Svante tyckt, att
Olles båt var så vacker. Han kunde inte låta bli
att gå fram och se på den. När han hade sett på
den en stund, började han att fingra på den och flytta
på bommen. När han hade hållit på med det litet,
tog han och försökte lyfta den, som han aldrig gjort
förr, mer än en gång, när Olle inte såg det. Och
när han hade gjort allt det, gick Svante ut genom
grinden och såg efter om det fans någon, som kunde
se honom.
Där fans ingen, och med hjärtat i halsgropen
gick Svante in igen på den lilla täppan och tog båten
på sina armar. Den var ganska tung, och Svante
måste gå försigtigt för att inte snafva. ’Ty snafvade
han, då visste han också, att han föll omkull, och
föll han omkull, då gick både mast och bom och
bogspröt i kras, och då skulle Olle nog veta, hvem
som hade haft båten. Därför gick Svante så försig-
tigt utför backen, att han nästan höll andan. Där
var fullt med stenar, men Svante klef försigtigt förbi
dem allesammans, kom ner till sjön och satte behän-
digt ifrån sig båten på stranden.
Han flåsade ut en stund, och hans lilla hjärta
klappade ändå värre än förut. Att det var illa gjordt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
