Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 KORKEN OCH FÖNSTERRUTAN.
väldigt tag med korkarna en gång till. Men då blef
där ett väsen därinne. Dörrar smälde, människor
sprungo om hvarandra. Och då togo pojkarna till
bens ända till nästa gathörn. Men så fort de kom-
mit där förbi, togo de hvarandra under armen, som
om ingenting händt, och låtsade, som om de inte hade
brådtom det allra ringaste.
De tre pojkarna hette Gustaf, Axel och Karl.
Gustaf var den äldsta, han var hela två år äldre än
de båda andra. Och därför var han anförare. Axel
var annars den värsta tjufpojken. Men hamn förstod
sig alltid på att kila undan i tid.
»Såg de oss?» sade Axel, när de hade gått en
stund.
»Inte!» svarade Gustaf.
»Se här!» sade Karl och stannade. »Titta bara!»
Det var ett annat fönster, som också låg nere
vid gatan. Där satt en gammal gumma och läste i
en bok. Det syntes så tydligt, hur hon lutade sig
fram öfver bordet. Man såg banden, som hängde
ned från hennes mössa, och fingret, som hon pekade
med. Öch där gnisslade de med korkarna, så att
gumman flög högt i vädret och började ropa på nå-
gon, som satt i ett annat rum. Och så gingo de
vidare. De sågo flickor och pojkar, gamla herrar och
unga fruar, gummor och pigor, två skolmagistrar och
en bagaregesäll. Allesammans syntes de mot gardi-
nerna och gjorde skuggspel utåt gatan. Pojkarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
