Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORKEN OCH FÖNSTERRUTAN, 103
– a SO Nee
den tiden funnos inga elektriska båglampor, som äro
så förargliga med, att allt, hvad man gör, genast syns.
Det fans ingenting annat än gaslyktor, och på de
mindre gatorna var det så långt ifrån den ena gas-
lyktan till den andra, att man midt emellan dem var
alldeles osynlig.
Det var dit, de tre pojkarna gingo, och där stan-
nade de först framför ett fönster, som låg nere vid
gatan bredvid en skomakareskylt. Gardinen framför
fönstret var nerfäld, och bakom brann en lampa, så
att hela fönstret var ljust. Mot gardinen syutes som
ett riktigt skuggspel. En pojke med oppnäsa lutade
sig fram på den ena sidan, och midt emot honom
syntes — också på gardinen — en stor läng näsa
med skägg under, ja, ett helt gubbhufvud. Det syn-
tes t. o. m., att gubben hade glasögon, och gubbens
näsa nickade emot pojkens. Så stod den stilla igen,
och då nickade pojkens. Och så nickade de båda
två. Det var någonting att se på, må ni tro. Och
när så de tre pojkarna hade stått där en stund, så
stoppade de korkarna i mun och spottade på dem.
Ett, tu, tre! Och så började de att gnida af alla
krafter.
Det såg rysligt lustigt ut. Ty så fort gnisslaudet
började, hoppade båda skuggorna till, så att de blefvo
långa i synen som spöken, och så blef det aldeles tyst
därinne. Pojkarna stodo tysta som råttor och skrat-
tade invärtes, så att de kiknade, Så togo de ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
