Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLLES ÄFVENTYR, 113
han, att han skulle vara i land. Men när han såg
närmare efter, märkte han, att det var en stor skonare
med två master, som långsamt gled fram genom dim-
man. Han försökte ropa, men ingen hörde honom,
och om en liten stund var skonaren borta igen.
Olle rodde vidare, Han tyckte, att han hade
rott länge. Men ännu såg han inte något land, och
han började tro, att han rott vilse. Då hörde han
genom dimman ett ljud, som kom honom att lägga
upp årorna och lyssna. Det lät som ett underligt
tjutande, som om en tjur råmat i dödskamp, eller som
om vinden tjutit i en oerhörd skorstenspipa. Det lät
förfärligt hemskt, och Olle kunde inte begripa, hvad
det var. Ljudet upprepades med korta mellanrum,
och det kom ständigt närmare. Till sist hörde Olle
stönandet af en ångmaskin, och strax bredvid båten
såg han skrofvet af en stor ångbåt, som gick alldeles
tätt förbi hans lilla båt.
Olle förstod, att han måste akta sig, och nu var
det minsann inte roligt att gunga i svallvågorna, Han
hade rott så nära intill ångaren, att de första svall-
vågorna slogo rätt in i båten. Olle kände, att han
blef rädd. Men han visste också, att här gälde fram-
för allt: att icke tappa modet. Han satt stilla i båten,
medan svallvågorna varade, och när de upphört, rodde
han vidare.
Olle rodde både länge och väl. Men ännu såg han
inte annat än dimman, som växte omkring honom, och
Gustaf af Geijerstam, Mna pojkar. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
