Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag har gjort mina efterforskningar, sade
den lille torre mannen, och det kom en skymt af
ett leende i hans mungipor.
Åkerman slog till ett gapskratt och antog sin
mest gemytliga min.
— Nåå, hr Nyberg? Hvad har herrn hittat
för godt? sade han.
Nyberg log, under det hans ena öga plirade.
Han var en man, som förstod sig på ett skämt.
— Grosshandlar Holms last ligger fast utanför
Sandhamn, sade han.
— Jag kunde ge mig fan på det, utbrast
Åkerman. Herrn är en krona. Men hur vet hr Nyberg
det där? Är det säkert?
Nyberg kastade en blick åt sidan och svarade
lugnt:
— Jag kom att titta i ett telegram, som Holms
bokhållare bar upp på telegrafen. Vi stodo bredvid
hvarandra framför luckan.
— Han såg det väl inte?
— Nej, naturligtvis.
Åkerman sade ingenting. Men den blick han
gaf sin bokhållare var ej fullt så förbehållsam, som
den bort vara, i betraktande af att den kom från
en förman och gick till en underordnad.
När han därför kom till frukosten och fann
Holm allvarlig, väckte detta ej i ringaste mån hans
förvåning. Däremot blef han ytterst öfverraskad,
när Holm öppnade sin mun och med sitt mest
städade ansigtsuttryck och i en ton, som lät
alldeles onaturligt guttural, anmärkte, att Åkerman
burit sig svinaktigt åt, som ljugit för honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
