Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvad fan nu då? sade Åkerman.
Han blef så »bestört», att han fälde både knif
och gaffel.
— Du har fått in din last, kan jag tänka mig,
fortfor Holm, utan att låta sig bekomma.
— Naturligtvis, sade den andre. Naturligtvis.
Men det berodde på, att jag skref i tid och inte
väntade, tills det blef så kallt.
Detta svar innebar både en kritik, ett skämt
och en åsigt om Holms underlägsenhet. Ett af
dessa tre, hvilket som hälst, skulle varit
tillräckligt att åstadkomma den droppe, som kom innehållet
i Holms vredes bägare att rinna öfver. Men allt
detta tillsammans gjorde honom fullständigt utom
sig, och i det han blef eldröd af vrede, fortsatte han:
— Det är skandalöst att på detta sätt förtjäna
pengar på tullen. Det är att bedraga statsverket
på inkomster, att stjäla pengar ur den fattige
arbetarens fickor — omedvetet kom han in på
tidningsfraserna — att rikta sig på andras olyckor och
utsuga småfolket.
— Jag måtte väl ha rätt att köpa min säd,
när och hvar jag vill, afbröt Åkerman.
— Det har du, medgaf Holm. Och med en
logik, som endast han själf förstod, fortsatte han:
— Men du hade inte rätt att narra mig att
låta bli. Det är —
Och här följde några uttryck, som ej stämde
med det städade ansigtsuttrycket, men desto mera
med den talandes sinnesstämning. Häraf tog sig
Åkerman anledning att kalla Holm för åsna och
idiot samt använde en hel del andra tillmälen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
