Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rent af skulle kunna dö före henne, hade icke ens
fallit den lilla frun in i hennes drömmar.
Hon var mycket upprörd och tog en söndag
sin äldste son till råds.
— Hvad ska’ vi göra med pappa? sade hon.
Han äter inte, han är aldrig lugn. Om nätterna
går han långa stunder och vankar inne i sitt rum.
Jag hör honom, när jag inte kan sofva om nätterna.
Och jag har ingen ro. Hvad tycker du, att vi ska
göra?
Unge herr Per Bunsen strök sig om sin
välrakade haka, och hans ansigte fick ett eftersinnande
uttryck. Han förstod genast, att här var ett
tillfälle för honom att få slut på den underordnade
ställning, hvilken var hans dagliga plåga. Men
han förstod också, att det icke gick an att låta sina
egna afsigter skymta fram annat än genom ett moln
af sonlig ömhet och känslan för en faders olycka.
Han svarade därför lugnt och tankfullt liksom den,
hvilken efter moget öfvervägande kommit till
uppfattningen af en invecklad situation:
— Jag tror, att pappa behöfver lugn.
Den lilla magra frun vände sina oroliga ögon
mot sonens lugna ansigte.
— Hur menar du?
Sonen bibehöll samma förtroendeväckande
ansigtsuttryck och svarade:
— Pappa arbetar för mycket.
— Ja, men det har han ju gjort i så många
år, invände den lilla frun.
— Just därför står han inte ut med det längre,
förklarade unge herr Bunsen. Hela dagarne sitter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
