Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han på sitt kontor, på eftermiddagarne är han
upptagen af sammanträden, och hur sent han än
kommer i säng, så är han ändå klockan tio tillbaka på
kontoret. Ett sådant lefnadssätt måste inverka
skadligt på en person vid hans ålder.
Fru Bunsen vred oroligt sina långa, ringprydda
fingrar, och hennes ansigte fick ett ännu mera
bekymradt uttryck.
— Käre Per, sade hon. Det törs ju ingen
säga åt honom.
— Nej, genmälde sonen, jag medger, att det
är svårt. Ty pappa litar olyckligtvis inte på
någon annan än sig själf. Men om mamma på ett
förståndigt vis inleder saken, måste han ju till sist
inse att det är nödvändigt.
Den lilla frum blef aldeles utom sig.
Ingenting var henne mera förhatligt än det, som på något
sätt ingrep i hennes dagliga lugn. Hennes
mångåriga sjuklighet hade gjort henne van vid att
ständigt skonas från lifvets obehag, både små och stora,
och hvad sonen nu begärde af henne, föreföll henne
lika oerhördt, som om han bedt henne afstå från
sina nålpengar eller sälja sitt ekipage.
Hon svarade, att hon icke vågade, att fadern
endast skulle afvisa hvarje samtal om den saken,
att han skulle blifva retad och misstänksam, att
han aldrig var van, att hon blandade sig i hans
angelägenheter, och att han aldrig skulle gå in på
att, medan han ännu lefde, lämna skötseln af fabriken
i andras händer.
Detta sista, förklarade unge herr Bunsen, hade
naturligtvis aldrig varit hans mening. Det fans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
