Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbete. Med en glad och vänlig ton frågade hon
honom om kvällarne, ifall han inte var trött, och
bad honom sitta och hvila sig inne i hennes
bekväma soffa, i stället för att genast gå bort på sina
eviga sammanträden. Hon talade om, att hon ville
rå om sin gubbe ibland, och hon hade hundrade
påhitt, hvilka alla voro afsedda att förmå hennes
Anders att tala själf i den fråga, som hon ej kom
sig för med att bringa på tal.
Men gamle Bunsen var henne för slug. Han
gömde sitt minspel inne i sitt isgråa skägg och
låtsade, som om han ingenting förstod. Men han hade
aldeles klart för sig, hvart alla dessa, som det
tycktes, oskyldiga uttryck syftade, och han gick i sitt
stilla sinne och log i ensamheten, när han tänkte
på, att denna kvinna, som han aldrig gifvit ens en
tum af sitt förtroende, och dessa pojkar, hvilka ej
ens visste, hur rik han var, hade slagit sig ihop för
att lura gamle Bunsen.
Men innerst hade han en känsla, af hvilken
hela hans halsstarriga verksamhetsbegär endast var
ett trotsigt eko. Han led af, att man trodde honom
gammal, och han led däraf så djupt, att han själf
kände sig vara det.
Denna lifvets stora fruktan, som genombäfvar
alt lefvande, att han en gång måste dö, kunde i
ensamma stunder komma öfver honom med en fasa,
som förtog till och med hans lugna arbetskraft. Det
var under sådana dagar, han hälst gick omkring i
fabriken, i hvilken han såg som ett lefvande
vittnesbörd om sin mannakraft. Där kände han, som
om döden aldrig kunde nalkas honom, där — midt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
