Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i det verk, som altid skulle bära hans namn. Men
denna fruktan förföljde honom, och han blef
ömtålig som en sinnessjuk för hvarje ord, i hvilket
han tyckte sig spåra en anspelning.
En sådan dag kom hans äldste son in till
honom och gjorde med sin vanliga obesvärade
undfallenhet en fråga, som rörde affären.
Fadern såg upp från sina papper, men
svarade icke.
Den unge mannen upprepade sin fråga.
Då lade gamle Bunsen ned sin penna och såg
sonen skarpt i ögonen.
— Det får du veta, när jag är död, svarade han.
De båda männen sågo hvarandra en stund i
ögonen, utan att tala, den unge lugn, beherskad,
säker på sig själf, den gamle darrande i känslan af
ålderdomens medvetna underlägsenhet.
— När jag är död, sade jag, fortfor den gamle
och tryckte sin hand hårdt mot bordet.
Sonen vände sig om och gick ut. Och vid
middagstiden skakade far och son hand, som om
ingenting passerat.
Men samma natt var det, som gamle Bunsen
träffades af ett slaganfall, och när han långsamt
repat sig efter detta, var det, som om hela familjen
genomgått en kris.
Sjukdomen och den därmed följande oron i
familjen gjorde ett slut på alla försök att förmå den
gamle mannen att afstå från det arbete, till hvilket
han under hela sin konvalescens längtade tillbaka
med en sjuklings hela otålighet. Då den gamle
själf ej längre förmådde sköta det stora maskineri,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
