Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föräldrarne. De hade stannat vid brandstället, till dess
att elden var släckt. Och vid frukosttid kom gamle
Bunsen ned, omsorgsfullt, nästan högtidligt klädd.
Han var blek, och ögonen sågo trötta ut. Men han
var fattad och lugn, och han tryckte tigande de
sinas händer.
Frukosten åts under tystnad, och när den var
till ända, bad fabrikören sina söner följa honom in
på hans arbetsrum. Fru Ulla ville stillatigande gå
in till sig. Men hennes man hejdade henne.
— Du får ej lämna mig ensam, sade han med
en ton af kärf vänlighet, som lockade tårar i den
lilla kvinnans ögon.
Fabrikören bjöd sin hustru armen och gick
först in. Då alla inkommit, stängde han själf
dörren och när de tagit plats uppstod en egendomlig
tystnad.
Det var länge sedan, familjens medlemmar sutto
tillsammans utan vittnen.
— Jag är gammal, sade gamle Bunsen och såg
lugnt på de sina. När fabriken blifvit uppbyggd
igen, sitter jag ej längre på min förra plats.
Han teg en stund, som om han sökt efter ord.
— De, som skola bära ansvaret i en framtid,
fortfor han, må också vara de, som bestämma
öfver, hur alt skall göras. Deras namn skall ock stå
öfver det nya huset.
Han slog ut med handen, som om han skämtat.
— Den nya firman heter Bunsens söner, sade
han med tjock röst, och hans läppar darrade.
Det talades mycket denna förmiddag mellan
de fyra familjemedlemmarne, och gamle Bunsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
