Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på äktenskap, hvilka etc. etc. — om, som, sagdt ej
denna sakernas vändning, i betraktande af lifvets
ofullkomlighet, varit den bäst tänkbara.
Sedan dess hade han i själfva verket ej ägnat
det täcka könets medlemmar någon mera alvarlig
hyllning. Åtminstone hade hans hyllning ej
utmärkt någon särskild individ. Och när han nu såg
på detta lilla bref, som bar hans eget namn med en
liten nervös släng på utanskriften, så visste han
med sig, att han icke gjort någonting för att
förtjäna, vare sig rosafärgen, den koketta rosetten, som
intog sigillets plats, den fina fruntimmersstilen eller
den berusande doften af New-Mown-Haye. När
häradshöfdingen ändtligen beslöt sig för att öppna
kuvertet, skedde det med en känsla, som om han
af ungdomligt lättsinne kastat sig in i okända faror.
Brefvet var också af en högst oroande beskaffenhet.
Ty den vackra brefskrifverskan uttryckte sig på
följande sätt:
Hr Häradshöfding.
Jag är ännu så ung, att det ej kan förvåna er,
om jag vid genomläsandet af ert bref erfarit de
mest stridiga känslor. Jag känner mig hedrad af
det manliga förtroende, som ert bref utvisar, rörd
öfver att hafva kunnat uppväcka känslor af sådan
art hos en man, hvilken jag vet vara mig
öfverlägsen, men hvarför skulle jag icke erkänna det?
Jag är på samma gång rädd. Jag vet icke, om jag
skall kunna motsvara de förväntningar, ni ställer
på mig. Kanske tror ni mig vara mycket bättre
än jag är. Och ändå vet jag, att ni känner
människorna. Jag vet inte, hvad jag skrifver. Ty jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
