Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är aldeles för öfverraskad. Och jag känner er så
litet. Ibland tyckte jag nog på balen, som ni
hänsyftar om, att ni såg på mig, när jag dansade förbi
er i min hvita tyllklädning. Men jag vågade inte
tro, att era blickar gälde mig. Och när ni gick
förbi mig på supén — mins ni det? — och ni
trampade mig på släpet — vet ni, jag blef alt bra rädd,
att det skulle gå sönder, för det är min enda
balklädning — då såg ni så förlägen ut, att jag skulle
velat komma till er efteråt och tala om för er, att
ingen skada var skedd. Men jag tordes inte. För
jag har altid — ska’ jag tala om det? — varit litet
rädd för er.
Men jag tror nog, att det ska’ gå öfver, när jag
nu får lära känna er bättre, och pappa säger, att
jag ska’ tala om, att jag är en fattig flicka, som
ingenting har. Det vet ni nog ändå, och jag är
aldeles säker, att ni är en så ädel människa, att ni
inte bryr er om det. Men efter pappa har bedt
mig skrifva det, så ville jag naturligtvis göra det.
Och pappa ber er snart komma och besöka oss.
Jag vet ingenting mer att säga. Ty jag
känner, att alt detta är så alvarsamt och högtidligt,
och jag kan inte skrifva som jag vill.
Högaktningsfullt
er tillgifna
Märta Suetonius.
P.S. Det är så rysligt dumt att skrifva
postscriptum. Men jag vet inte, om jag stafvar ert
namn rätt. För jag tror, att det ska’ vara med h
på slutet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
