Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne som sin egendom i den svarta natten.
Långsamt hade han växt i djupet af de okända drömmar,
som omedvetet frodas i hvarje människas själ,
liksom fantastiska formationer vegetera på hafvets
botten, till dess en dag några lika hemlighetsfulla
rörelser i jordens inre slungar dem fram i dagern,
där de stå som hemska, förstenade vittnesbörd af
ett lif utan sol. På samma sätt kände den
ensamma kvinnan, att minnet af denne man förstenade
allt omkring och inom henne, och som döda
petrifikater lågo hennes känslor fångna i den kalk,
hvilken långsamt lagrade sig öfver dem.
Känslan af skam förlamade hennes försök att
kämpa emot. Men hon ville dock stundom försöka
att fly ensamheten. Hon reste sig ibland upp och
gick på tå, som ville hon smyga sig bort, så att
den andre icke skulle höra henne. Hon tog i
barnkammardörren och ville ropa in barnet för att få ett
skydd mot ensamheten. Och hon drog redan ett
andetag af lättnad. Då hörde hon åter steg i tamburen.
Han kom — den andre — han som ägde makt
öfver hennes lif. Hon kände, att hennes hjärta stod
stilla. Hon visste, att om hon blott ägde kraft att
ropa in barnet, innan hon fick se honom, skulle
han vända om och gå bort. Men hon kunde icke.
Det var, som om själfva förmågan att vilja domnade
bort, och med bleka, halföppna läppar och händerna
bedjande sträckta mot dörren, stod hon stilla och
väntade.
Och den andre kom in och stannade innanför
dörren. Hon såg, hur dagern lekte genom hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
