Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Det för-historiska tidehvarfvet - VIII. Ynglingasagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skjalf tillfånga. Skjalf fann behag för segrarens ögon, och
han beslöt taga henne till åkta. Då han kom hem till det
skogiga land, der Mälaren genom Norrström utfaller i
Saltsjön, på samma plats, der staden Stockholm nu är belägen,
ville han der fira bröllopet. Hau steg alltså i land och slog
upp sina tält emellan träden. Då bad honom Skjalf, att han
först ville fira gra föl efter hennes fader. Flan biföll hennes
begäran och bjöd alla förnäma män, som kunde träffas der i
grannskapet. Det vardt alltså ett väldigt dryckeslag. Men då
det blef natt och alla lade sig att sofva af ruset, gick äfven
Agne till sitt tält. Han var i full rustning, med en dyrbar
guldkedja spänd om halsen. Så snart han insomnat, fäste
den hämndlystna Skjalf ett snöre vid guldkedjan. Hennes
landsmän kastade det derefter öfver en gren af trädet, sedan
tältet sakta blifvit borttaget. Med snöret blef konungen
uppdragen i trädet, så att Huldas spådom gick i fullbordan och
den förnämste af Ynglingaätten fann döden genom Wisbtirs
kedja. Så snart Agne blifvit hängd, flydde Skjalf med de
öfriga Finnarna till skeppen, och seglade hem till Finland.
När Svenskarne vaknade efter ruset och sågo sin konung
hänga, var det för sent att förfölja dem. Stället kallades, till
åminnelse af denna händelse, Agnesnås, ända tills Stockholm
blef anlagdt.
Alrik och Erik, Agnes söner, togo derefter riket i
brödrask i f te, det vill säga att de regerade gemensamt. De
förliktes likväl icke länge, och deras brödratvist gick så långt,
att de slutligen, då de redo ut tillsammans, kommo i strid
sinsemellan. Som de voro obeväpnade, togo de betslen af
hästarna och slogo med dem hvarandra så, att de föllo såsom
döda till marken. Men Erik qvicknade åter vid och
regerade sedan länge ensam.
Alf och Yngve voro Alriks söner. De togo äfven
riket i brödraskifte. Alf var af dystert lynne, salt hemma,
samlade skatter och styrde riket. Yngve deremot var glad
och hurtig, for ut med sina kämpar på vikingståg och vann
seger och byte. Endast vintrarna tillbragte han hemma. Alf
hade en skön gemål, som hette Dera. Hon var lättsinnig
✓
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
