Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Det katolska tidehvarfvet - 1. Christendomens införande i Sverige - IV. Slaget vid Svolder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som konungarue ansågo för Ormen Långe. Erik jarl bad
dem låta det segla förbi, försäkrande att icke så vore. Flere
andra, allt större skepp seglade derefter; men Erik
förklarade, att intet af dessa förde Olof Trygg vason, ehuru
konungarna blefvo alltmera oroliga, att han skulle komma undan,
på samma gång som de beundrade de sköna förbiseglande
skeppen. Andlligen kom Sigvald jarl med sina skepp. Han
lade genast till ön, berättande, att Olof Tryggvason snart
komme efter. Nu visade sig ett herrligt skepp, hvilket alla
prisade såsom det skönaste, och konung Sven reste sig upp
med de orden: ”högt skall Ormen bära mig i qväll, honom
skall jag styra!” Erik jarl log; ty detta skepp var Tranan.
Ett ännu större följde derefter; det var Ormen Korte. Men
i detsamma såg man ett glimmande sken på hafvet, och ett
skepp nalkades med ett drakehufvud på framstammen, så högt
ocK förgyldt, att dess glans spridde sig vida omkring på sjön,
när solen derpå kastade sina strålar. Då alla förundrade sig
öfver dess präktiga byggnad och höga bord, sade Erik jarl:
”Stån nu upp! Nu behöfves ej längre tvista, hvar Ornren
Långe seglar.” Då intogo konungar och kämpar skyndsamt
sina platser på skeppen, och den förenade flottan lade ut till
strids. Man hade öfverenskommit så, att först skulle konung
Sven, derefter konung Olof, och sist Erik jarl angripa.
Då Olof Tryggvason såg den fiendtliga flottan så
oför-väntadt, lät han drottning Thyra nedstiga i skeppsrummet.
En af hans män rådde honom att skyndsamt vända om och
styra utåt hafvet, på andrå sidan om ön, men han svarade
stolt: ”Ännu aldrig har jag flytt i strid: råde Gud för mitt
lif, men icke skola mina män tänka på flykten. Dragen
härkläder uppå, och bereden eder till strids!” Olof Tryggvason
hade nu allenast elfva skepp qvar: de öfriga hade seglat
förut utåt hafvet. Ormen Långe lades midt uti linjen och fem
skepp på Jivardera sidan.
Konung’ Olof Tryggvason, med sin glänsande gyllne
hjelm och sköld, och en kort purpurrock öfver rustningen,
syntes högst på bakstammen af sitt skepp, öfverskådande
fiendernas stridsordning. Om Danskarne yttrade han sig förakt-
* ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
