Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Det katolska tidehvarfvet - 1. Christendomens införande i Sverige - XVII. Birger och hans bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tog det illa. Han lät sina tjenare taga bloss i händerna, och
inträdde så i hertigarnes sofrnm. Waldemar kastade en
mantel omkring sig, och ville forsvara sig, men Erik bad honom
Jåta vara, emedan strid här hjelpte föga. Båda gåfvo sig
derföre, Då sade konungen, med stirrande ögon och svåra vred,*
”Minnens j Håtuna-leken^ jag minnes honom fullväl, och ej
blir denna bättre. 3 undfån nu detsamma, fastän det sker
långt efteråt.” Derefter nedfördes heitigame barfotade i
tornet, och en kedja fästades om deras ben. Tidigt om
morgonen fängslades deras tjenare. När alk var gjordt, log
konungen och slog sina händer tillsammans, sägande: ”Den
helige ande signe min drottning! Nu har jag allt Sverige i
min hand!” Delta uppträde kallas Nyköpings gästabud.
Någon tid derefter, da konungen skulle resa att
underlägga sig riket, blefvo bröderna hårdare fängslade, och då
jern-bojorna slogos fast på Erik, lossnade ett stycke och träffade
hönom vid ögat, så att han blödde. Men när Birger kom till
Stockholm, var missnöjet allmänt öfver hans illgerning, så att
borgerskapet jagade bort honom, och han återkom med föga
ära till Nyköping. Hela landet uppreste sig nu mot honom.
Matts Kettilmundsson var isynnerhet ifrig att samla en hår.
Då lät Birger kasta nycklarna till tornet i strömmen, och
red bort, för att samla sitt folk. Erik, som var sjuk och
sårad, dog på tredje, men Waldemar på elfte dagen derefter,
Af hunger <1318).
I Westergötland lyckades det Birger att, genom
förräderi, göra ett nederlag på en hop bönder, som tågat emot
honom ^ men han måste draga sig tillbaka till Östergötland.
Dit kom kronprinsen Magnus tågande från Danmark med en
tropp ryttare till fadrens undsättning. Den unge prinsen var
alldeles oskyldig i anslaget på Nyköping. Då folket alltmera
visade missnöje med Birger, nödgades han med sin drottning
och tvenne döttrar fly undan till Gottland. Han egde då
endast qvar Stegeborgs slott, der Magnus förde befälet öfver
besättningen, och Nyköping. Dessa båda ställen belägrades af
hertigarnes vänner. Då lät besättningen i Nyköping utbära
de båda hertigarnes lik, furstligt prydda, till de belägrande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
