Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Det katolska tidehvarfvet - 2. Unionstiden - X. Sten Sture den äldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig till strids. I d&gningen hölls en högtidlig gudstjenst. En
from prest utdelade sakramentet till krigsmännen, så att de
skulle vara beredde att dö för fäderneslandet. Sedan de
derefter förfriskat sig, uppställdes de i slagtordning och uppgåfvo
ett väldigt härskri. Nu satte de sig i rörelse och tågade emot
Danskarna, uppstämmande en sång, som kallades St. Görans visa.
Herr Stens gemål, med Stockholms förnämsta fruntimmer,
lät kalla stadens fattiga till slottet, och utdelade mat och
allmosor åt dem. Hon begaf sig derefter högst upp på slottets
mur, för att derifrån med brinnande böner och bäfvande bröst
betrakta slagtningens öde.
Fyra gånger stormade Sture Brunkeberg. Striden var
ganska häftig. Herr Sten var flera gånger omringad af
fienden; men en fattig bonde, starke Björn kallad, lopp nnder
hela slaget framför hans häst, och röjde med sitt slagsvärd
rum för riksföreståndaren. Svenska baneret planterades
slutligen i Dannebrogens ställe. Knut Posse gjorde med
borg-rarna ett utfall från staden, afsågade pålarna under .bryggan
öfver Neckeström, och antände en trädskans, som Danskarne
byggt vid foten af Brunkeberg. Christian blef sårad i
munnen af en pil. Efter ett tappert fäktande erhöllo Svenskarne
en lysande seger. Störst blef Danskarnes nederlag, då de
skulle fly öfver bron, som störtade under dem. De, som
und-kommo till skeppen med konungen, afseglade till Danmark; och
* efter den betan lemnade Christian Sverige i fred. Han dog 1481.
Nu följde några år, de lyckligaste, som riket på långliga
tider njutit; ty herr Sten var, såsom det heter i en gammal
krönika, ”en snäll, försigtig och frimodig herre, och dertill i
sina anslag lyckosam.” Han höll sträng uppsigt öfver sina
fogdar, och hans rättvisa var så berömd bland Svenska folket,
att ett ordspråk blef gängse, att herr Sten hellre ville våga
sitt lif, än låta bonden ett får afhändas med orätt. Då han
gjorde något löfte, sade han: ”Jag lofvar det vid mina tre
sjöblad (hans vapen),” och detta hans löfte var mer pålitligt,
än biskopars och konungars eder. Han inrättade 1477 en
högskola eller akademi i Upsala. Äfven boktryckarkonsten
infördes i Sverige under hans tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
