Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- III. Det Lutherska tidehvarfvet
- 1. Gustaf den förste och hans söner
- VIII. Gustafs gemåler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VIII. GUSTAFS GEMÅLER
På ständernas begäran utkorade Gustaf en gemål. Det
var prinsessan Cathrina af Saxen-Lauenburg. År 1531
utrustade Gustaf en skeppsflotta, och skickade med densamma
sin syster och åtskilliga af sina män, för att hemta bruden.
Bröllopet firades med mycken ståt och högtidlighet. Men
Cathrina var icke värdig sin ädle gemål. Hon var ett svagt
fruntimmer, en kallsinnig maka, en missnöjd utländska. Då
hennes svåger, konungen i Danmark, besökte Gustaf i
Stockholm, yttrade hon för honom den osanna misstanken, att
Gustaf skulle förehaft något anslag emot honom. Kort efter
hans afresa insjuknade hon och afled 1535. Hon var moder
åt Erik, som 1544 hyllades af Sveriges ständer såsom
arftagare till kronan.
På Ekeberg i Nerike bodde en Svensk rådsherres, Erik
Leijonhufvuds, barn, sedan de förlorat fadren i Stockholms
blodbad. Döttrarna Margareta och MÄrta voro i synnerhet
utmärkta. Margareta var en ädel skönhet med ljust hår, blå
ögon och majestätiskt utseende. Den unge Svante Sture,
som var två år äldre än hon, hade för henne vid 16 års
ålder fattat en öm tillgifvenhet. På en resa till Lauenburg
blef han af Lybeckarne tagen till fånga. De ville förmå
honom att uppresa sig emot konung Gustaf, men den trogne
ynglingen vägrade att ingå på deras lockande förslag. Han
blef slutligen frigifven. Medan han var borta, hade
drottning Cathrina dött. Gustaf, som föga sörjde den första
gemålen, fattade kärlek till Margareta. Hennes anhörigas böner
och konungens höga värdighet bevekte henne att bifalla (1536).
Detta konung Gustafs giftermål blef ganska lyckligt. Med den
mest grannlaga ömhet för sin gemål, och den värdighet, som
blott känslan af uppfyllda pligter förmår gifva, bar hon
bördan af sitt majestät. Hon var lika dyrkad af folket som
älskad af konungen. Han, som annars endast tog råd af sig
sjelf, rådfrågade ofta hennes ljusa förstånd. Hennes mildhet
stillade hans vrede, hennes bön bevekte honom till
skonsamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ghmlifh/0217.html
