Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Det Lutherska tidehvarfvet - 2. Gustaf Adolf och hans dotter - X. Slaget vid Lützen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
släpade konungen ett styoke i stigWgehi. Le*belling erbjud
honom sin häst, men förmådde icke upplyfta den sårade från
marken. Konnngen sträckte händerna empt jftnom.
Fiendt-iiga kyrassiererne framstörtade. De frågade, hvem den
sårade var. Pagen teg, men konnngen sade, hvem han var.
Svenske ryttare nalkades i detta ögonblick. Då kyrassiererne
sågo, att de icke kunde släpa den sårade konungen med sig,
sköt en af dem en kula genom hans hufvud, och en annan
genomborrade Leubelfing med värjan, hvarefter de flydde.
Underrättelsen om konungens död kom till Bernhard af
Weimar. Den tappre ftirsten förtviflade dock icke. Han
uppmanade sina krigare att hamnas sin fallne konung.
Förbittrade störtade Svenskarne ånyo i elden. Fienden blef
slagen, oaktadt sitt tappra motstånd, och en förfarlig förvirring
}>emäktigade sig Wallensteins hår. Men just som segren
tycktes Yara såker, anlände Pappenheim, ined nya trupper
till Wallensteins förstärkning. Striden började ånyo.
Pappenheim sökte Gustaf Adolf, för att personligen få strida med
honom. Han visste icke, att han stupat. Öfverste
Stålhandske som ur fiendernas händer nyss återeröfrat konungens lik,
sköt Pappenheim med tvenne kulor. De uttröttade
Svenskarne måste strida med Pappenheims friska trupper, men höllo
sig tappert. Nils Brahe blef skjuten. Flere andra
befllhaf-yare blefvo sårade.
Hela dagen . hade striden rasar. Svenskarnes glesnade
leder kämpade med förtviflan. Det tyektes som ingen aktade
sitt lif, sedan den ädle konungens blifvit spilldt. Det led
mot aftonen, och dimman skingrade sig ånyo. Då syntes
Jiniphausens brigader i fqll sjagtordning. Denna syn gaf
Svenskarne nytt mod. Soldaterne omfamnade hvarandra,
ropade : ”kamrat, skola vi ännu en gång deran P och svuro att
segra eller dö. Nu ryckte Knipbausen an. Intet motstånd
förmådde återhålla honom, och hän öfver valplatsen
strömmade Wallensteins skaror, förskingrade, i vild flykt.
Slagfältet, faktadt af deras k^mpngs blod, hade Svenskarne eröfrat»
För ett skönt mål, mänsklighetens frihet oeh basta,
upp-pffi^de Gtfttat Adolf sitt lif. Qan va* också så älskad för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
