Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Det Lutherska tidehvarfvet - 2. Gustaf Adolf och hans dotter - XIV. Trettioåriga krigets fortsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Danmarks stämplingar emot Sverige, jemte uppmaning att,
sä snart han kunde, söka kufva denna makts stolthet.
Tor-stenson begagnade sig derföre af tillfallet, ryckte 1643 helt
oförmodadt emot Holstein och Jutland, och* intog dessa
länder så hastigt, att Rådet i Stockholm icke kunde hinna få
någon underrättelse om honom, förrän han redan
intagit dem.
I detta kvig med Danmark, som utgjorde liksom ett
mellanspel i det Tyska trettioåriga, blef dess flotta slagen af
amiralen Fleming, då den nu ålderstigne konung Christian
af Danmark i egen person förde befälet öfver sina skepp och
blef sårad.’ Svenska flottans öfverlägsenhet härrörde till en
stor del af de förslårkningår den erhållit af Ludvig De Geer,
en ryktbar jernverksegare och köpman, hvilken genom sin
stora rikedom var satt i stånd att för enskild räkning
utrusta en flotta af öfver tjugu örlogsskepp. Gustaf Horn inryckte
derjemte i Skåne, så att Danmark, hotadt med cn fullkomlig
undergång, måste ingå freden i Brömsebro 1645.
Torstenson hade ämnat anfalla de Danska öarna, då en
Österrikisk armé, anförd af den tappre Gallas, nalkades’ för
att anfalla Svenskarna. Nu uppgjorde Torstenson en snillrik
plan. Sedan han lemnat befälet i Jutland och Holstein åt
öfverste Helmut ^Yrangel, gick fian med sin här förbi
Gallas, och drog honom med sig inåt Tyskland. Der sprängde
och förstörde han den Österrikiska hären.
Under Torstenson skördade den unge pfalzgrefven af
Zweybrucken, Carl Gustaf, sina första lagrar. Historien
lärer oss, huru han sedermera gjorde* sin lårmästare heder.
Torstenson var så sjuklig, alt han måste låta bära sig
på bår under sina fälttåg, och likväl gjorde ingen af de
Svenska generalerna så snabba marscher som han. Vjji
Jan-kowitz i Böhmen vann han sin sista stora seger, 1645.
Hans gemål, Beata De la Gardie, blef der tillfångatagen af
Österrikarne, men frästes genast af de segrande-Svenskarne.,
Bland fångarna vid detta tillfälle voro fem Österrikiska
ge-Lärobok i Fäderne*!. Hitt. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
