Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Det Lutherska tidehvarfvet - 3. De tre stora Carlarne - IV. Carl XI:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regeringen, hvars syfte var att alknast rikta några af de
förnämsta adelsfamiljernä med rikedomar, embeten och
inflytande, hade fortsatt det slöseri med ’kronans inkomster, hvilket
utgjorde drottning Christinas högsta nöje. En reduktion,
bestående deruli, att staten återtog hvad som genom orätt
eller lättsinnighet blifvit förskingradt, hade redan nnder
hennes regering kommit i fråga. Carl Gustaf var mannen att
verkställa en sådan med kraft men med rattvisa. Men hans
krig ryckte hans hjeltekraft åt ett annat håll. Johan
Gyllenstjerna var den som förnämligast i hans sons, Carl XI:s, själ
inplantade hans planer. Sjelf var Gyllenstjerna en sällsam
man. Hans vext var jettelik, och med utomordentliga
kroppskrafter förenade han en själ oböjlig men klokt beräknande,
till och med listig; en stor oegennytta med bittra, personliga
fördomar emot dem som tänkte olika; och hans trohet mot
konungen hindrade honom dock icke att befrämja sina egna
afsigter. Han var sjelf så djupt öfvertygad om
nödvändigheten och klokheten af sina planer, att han, då han icke långt
efter konungens bröllop afled, sade på sitt yttersta, att han
dog nöjd, ty han visste att hans stora förslager skulle lefva
-efter honom och sättas i verket.
Han hade förutsagt sannt. Rikets ständer sammanträdde
till riksdag 1680. Bröderna Hans och Axel Wachtmeister
ledde öfvcrläggningarna på riddarhuset, der kanslirådet,
sedermera kungliga rådet Clas Fleming var landtmarskalk. Man
hade uppgjort den planen att öfverrösta adeln och, om den
icke i godo ville samtycka, tvinga den med våld att åt
konungen medgifva en högre makt och myndighet. Konungen
förklarades nemligen icke vara bunden vid någon
regeringsform, utån endast vid Sveriges lag och laga stadgar, samt
gudi allena ansvarig för sina gerningar. Förut hade flere af
de förnämsta bland den högre adeln blifvit sysselsatte, så att
de icke kunde intinna sig vid riksdagen. En mängd
officerare hade blifvit upphöjda i friherrligt stånd, för att bereda
konungen öfvervigt på riddarhuset i den första klassen, som
bestod af grefvar och friherrar.
Lärobok i Fäderneti. Hit t, 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
