Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Det Lutherska tidehvarfvet - 4. Frihetstiden - II. Partistriderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arvid Bernhard Horn (f. 16<>4), Carl XII:s
vapenbroder, blef premier-minister. Hans anhängare kallades
sedermera Mössor. Han var fiendtligt sinnad emot Ulrika Eleonora
och hofvet, som misstänkte honom för att vara en vän af
Holsteinska huset Han var stolt öfver sin gamla slägt och
den ära han hade vannit i sina bästa år i kung Carls sällskap*
På ålderdomen hade han blifvit lugn, och hans värdiga
utseende sammanstämde väl med hans kärlek till gamla, stränga
seder, hans gudsfruktan och hans välgörenhet. Han for med
penningpåsar i sin Yagn, för att alltid kunna utdela allmosor.
Hvar gång det klämtade, gjorde han bön. Han ville gerna
stå väl hos alla, och sökte derföre att bibehålla freden för
landet och dernnder upphjelpa detsamma.
Carl Gyllenborg (f. 1679 -j- 1746), i spetsen för ett annat
parti, som kallades Hattar, ansågs omfatta hofvets fördelar. Han
var en vitter man, mera lättsinnig än Horn och derföre omtyckt
af kung Fredrik. För öfrigt var han icke heller så djupsinnig
statsman som Horn. De båda mot hvarandra kämpande
partierna tycktes endast hafva för afsigt att undantränga
hvarandra, oftast utan afseende på fäderneslandets bästa. Det
gick så långt, att utländska hof betalade stora summor till
dem, som troddes kunna uträtta något för deras planer.
Under riksdagarna sålde man Öppet sina röster. Af ständerna
bildades d$t Sekret a Utskottet9 som bestod af vissa
fullmäktige af adeln, presterskapet och borgrarne, hvilka undersökte
och afgjorde alla saker i hemlighet. Detta utskott var det,
som egentligen innehade regeringen under den såkallade
Frihetstiden, hvilken rättare borde kallas parti-tiden. Det
af-och tillsatte rådsherrarna och bedref sina underhandlingar i
tysthet, så att det icke gaf skäl för sina domar.
Vid riksdagen 1726—27 underrättade sekreta
utskottet ständerna, att det erhållit dokumenter från konungen och
rådet, h var igenom den gamle grefve Wellingk, som var
riksråd, ansågs hafva förbrutit sig. Han blef på utskottets
befallning arresterad. Ransakningen skedde i hemlighet, och en
kommission af ständerna dömde grefven att mista lif och gods.
Domen blef dock mildrad till evigt fängelse; men den sjutio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
