Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Det Lutherska tidehvarfvet - 4. Frihetstiden - II. Partistriderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade hertigen af Holstein Carl Fredrik, som sedermera blifvit
förmäld med czar Peters dotter Anna. Sedan Carl XI:s
af-komlingar efter 1809 upphört att regera i Sverige, sitta de
på kejsarthronen i Petersburg.
Från det olyckliga kriget skyndade Lewenhaupt och
Bud-denbrock till Stockholm, der riksdagen 1742 begyntes. De
blefvo af ständerna anklagade för sitt förfarande, och dömda
till döden. Boddenbrock halshöggs först; men Lewenhaupt
lyckades att rymma till en af sina egna skutor, som låg i
Målaren. Skepparen förrådde honom likväl, för att vinna ett
pris, som var satt på hans hufvud: och han måste dela
Bud-denbrocks öde.
Drottning Ulrika Eleonora hade icke egt några barn,
och ständerna blefvo derföre betänkta att åt den gamle kung
Fredrik utsp en efterträdare. Nu lofvade Ryssland att sluta
fred’ med Sverige, om Ryska kejsarinnans systerson, hertig
Adolf Fredrik af Holstein, Carl Peter Ulriks kusin, valdes till
thronföljare. Kronprinsen af Danmark sökte också att blifva
utkorad i Sverige. Bönderna och äfven preste- och borgarstånden
ville helst hafva honom. I Dalarne förmärktes isynnerhet en
orolig gäsning. Dal regimentet hade lidit mycket i Finska
kriget, serdeles vid Willmanstrand. Då några öfverblifna soldater
hemkommo och berättade, huru illa allt hade gått, skickade
Dalkarlarne ut budkaflar, med uppmaning, att alla ifrån 15
till 60 års ålder skulle samlas och tåga till Stockholm för att
utverka, att de, som varit orsaken till det olyckliga kriget,
skulle strafTas, och Danska kronprinsen utköras till arftagare
af Svenska kronan. En mängd af allmogen infann sig,
beväpnad med spikklubbor, musköter och andra vapen, i Falun,
uttog der ur kronans förråder krut, gevär och lifsmedel samt
något penningar ur landtränteriet och bringade
landshöfdin-gen Wennerstedt att bestyra om skjuts och förplägning på
vägen. Landshöfdingen föreställde dem, att deras
förehaf-vande skulle störa freden, som var nära att’ afslutas med
Ryssland. Dalkarlarnas anförare, riksdagsmannen Per
Anders-S9n från Mora, svarade frimodigt; ”Freden är väl god, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
