Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 2. Underverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid stranden. De äro fyra eller fem män i hans
båt.-— Eru!“ ropade hon häftigt, “vår husbonde är på
stranden ooh möter honom. Jag ser dem mycket väl
i fackelskenet."
“O, att mästaren vore med dem!“ suckade modern
och gick till sin dotters bädd. I detsamma hon lade
sin hand på hennes hjerta, rosslade den unga flickan
häftigt, en djup suck ilade från hennes läppar, en häftig
ryckning flög genom hennes leder och hennes hjerta
hade upphört att slå.
Den förtviflade modern, som icke ville fatta
verkligheten af sin sorg, tryckte sin hand krampaktigt mot
det liflösa bröstet och utbröt slutligen i häftiga tårar.
Zalmonas röst hördes från altanen: “Eru! jag
ser vår husbonde knäböja såsom tor en stor herre.“
“Eör sent!" jämrade sig modern, i det hennes
tårar strömmade på den unga fliokans kallnade band.
1 det hon som bäst gaf fritt lopp åt sin sorg, kände
hon hastigt en handtryckning af de förut stelnade
fingrarne. En sprittning ilade genom flickans lemmar
och hon satte sig upprätt. Hon slog upp de mörka,
ljufva ögonen och såg vid det milda skenet af
sjukrummets lampa på modem så klart och ömt, att det
tydligen röjdes, att sjukdomen var alldeles borta.
“Gråt icke mera, o min moder!" sade hon. "Gud
har gjort ett underverk med mig!"
Modern, stum och bestört, trodde knappt sina ögon.
Hon slöt dottern till sitt hjerta, hon kysste den
liksom på nytt födda, den ånyo af himlen gifna.
Om-vexlingen från sorg till glädje var alltför oväntad:
den gamlas hufvud nedsjönk svindlande på Naemas
skuldra, och hennes känslor flngo småningom luft
genom de fortfarande ymniga tårar, som flöto ned öfver
den unga flickans bröst.
Den mörka Zalmona ropade: “Husbonden står
upp och kommer hem!" Efter denna underrättelse
nedsteg slafvinnau och inträdde i sjukrummet. Till
sin stora förvåning fann hon den unga jungfrun
alldeles återstäld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
