Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 7. Älskaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då Naema skulle återvända tiJl Ful vias rum, fattade
Flavius henne vid handen och sade: “Du kan icke
komma fram genom folkhopen midtöfver gården. Följ
mig, så vill jag visa dig en bättre väg!“
Naema bäfvade och såg sig tillbaka på slafven,
som Fulvia befallt följa henne. Denne allägsnade sig
på Flavii vink, och han förde den ångestfulla flickan
till en lång gång. Hastigt öppnade han en dörr och
förde henne in i ett stort, tomt rum. Bakom sig
tillsköt han riglame.
“Sköna flicka,“ begynte han, “din hårdhet tvingar
mig att begagna list för att få träffa dig. Du tillhör
mig ju, icke blott genom lagens, utan genom mitt
hjertas och kärlekens rätt. Jag kan icke lefva dig
förutan, och tro icke, att jag någonsin skall afstå från
dig. Jag vill våga allt för dig och diri kärlek.“
Med vild häftighet utsträokte han sina armar och
ville trycka flickan till sitt bröst. ’Hon bäfvade fasande
tillbaka och såg sig om efter en tillflykt i nöden.
Flavius förstod hennes tanke. “Du vill undkomma
mig,“ sade han, “men jag har beröfvat dig hvaije
undflykt. Följ mig derför frivilligt, ty du måste i
alla fall slutligen lyda.“
“O, min herre, hvart vill du föra mig?“ frågade
den ångestfulla.
“Jag vill föra dig till ett hus, der du ingenting
skall sakna af njutningar och nöjen, men der jag får
se dig, så ofta mitt hjerta behöfver det, och icke
såsom nu, då en nyckfull herrskarinna behagar gifva
sitt tdllstånd.“
“Ack, men är då icke den höga frun din
anförvand t?“ sade flickan, “hon, som kan befalla Öfver
allt, som omgifver henne ?“
“Hvad aktar jag henne!“ svarade Flavius. “Hvad
är mig hennes vrede, när det gäller din kärlek! Yet,
flicka, vill du frivilligt följa mig, skall jag utan
tvekan uppoffra min rang och min rikedom, min ära och
alla mina nöjen, för att med dig vara lycklig i en
hydda bland bergen. Jag skulle blifva fbrtviflad öfver
din köld och den fruktam, som jag läser i dina drag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
