Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 8. Hämnaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men vande sig derefter, beslutsam och mörk, till
Fulvia. “Har han talat sanning ?“ frågade han, “eller
nekar han att jag ärligt köpt slafvinnan?“
Uttrycket af en hög vrede målade sig i den stolta
romarinnans anletsdrag. “Flavius,“ sade hon, “du är
min anförvandt, och jag har älskat dig såsom en son.
Jag älskar dig ännu och vill ditt bästa. Men du
trotsar mig, du föraktar mina önskningar, mina
befallningar. Hvar är flickan? För henne till mig! Hon må
blifva din, eftersom sjelfva hennes broder,
mennisko-krämaren derborta, erkänner att han sålt henne åt dig.
Men jag vill hafva henne omkring mig. Hon skall
hos mig lära alla våra seder och aflägga sitt folks råa
bruk. Egentligen är hon för god att förnedras af ditt
flyktiga tycke, Flavius. Men det är hennes öde. I
sjelfva verket är det också hemska gudamakter, som
drifva sitt spel i dag. Det är en ond dag i dag.
Hur går det med läkaren inför min gemåls domstol ?“
“Han är dömd, han kan icke räddas,“ sade
Flavius, glad att åtminstone för ett ögonblick få föra sam- "
talet på en annan person. “Herigarius är förbittrad,“
fortfor han, “ty ståthållaren har benådat och gifvit
friheten åt röfvaren, som han tog tillfånga.“
“Ja,“ sade Herigarius, som stått vid en pelare och
i detsamma framträdde, “rätt förblifver likväl rätt.
Röfvaren hade förtjent döden. Likväl må han för min
del geraa gå, blott icke oskyldigt blod götes i stället.
Jag har fört hit den* judiske kppiqannen, som sålde sin
syster, emedan jag visste, att han här skulle träffa er,
Flavius. Gif honom sina penningar, så vill jag följa
honom till hans gamle fader, och tacka honöin för
herberget. Gubben lär också vara i staden."
“For hit flickan!" upprepade Fulvia. “Säg mig
hvad hon kostar. Jag betalar henné och skänker henne
It dig, Flavius. Men hon måste varä hos mig, tilfe
jag finner för godt att öf&rlemna henne åt’ dig.u
’ Salathiel gjorde en djup bugning. “Höga
drottning,“ talade han, “du vesterlandets prydnad och
herrskarinna, du känner icke våra österländska ieder,
men d* ät stor och rättvié som det fölk, hvaré dotter
^ ^»oogle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
