Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 9. Jordbäfningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mindre än för honom, som egde nyckeln till hennes
fängelse.
Men slutligen skingrade sig mörkret. £n stråle
af den åter klarnande solen träffade jorden. Ett hastigt
skimmer af förklaring flög genom naturen. Det var
en djup känsla af högtidlighet, något underbart, som
genomilade äfven Naema. Då inträngde med
ljusstrå-larne en ström af het luft öfver henne. Ett doft dån
hördes djupt under henne. Det var ett underjordiskt
dunder, som hördes allt starkare. Slutligen darrade
jorden, och med ett förfärligt brak remnade klippan
framför den förskräckta flickan. Det var en
jordbäf-ning. Lyckligtvis nedföll intet klippblock från
hvalf-vet öfver henne, men bakom henne i de djupa
gån-garae hördes murame rasa, och den berghäll, genom
hviken dagern förut sparsamt inträngt, ryckte sig lös,
lemnande en stor öppning efter sig, och nedstörtade
i ett djup.
Naema hade knäböjt under de få ögonblick, som
det förfarliga naturfenomenet varade. Hon reste sig
derefter och sträckte sina händer mot himlen. Hon
bemannade sig och gick ut. Gatan utanför
fängelse-hvalfvet utgjordes af en smal rand, just invid den
djupa Josafats dal, på hvars andra sida Oljobergets
skuggrika branter syntes. Bredvid Naemas fängelse
höjde sig en mur, öfver hvars branta tinnar väldiga
koppartak skimrade. Naema betraktade med häpenhet
den ofantliga byggnaden, som en aningsfull känsla
sade henne var templet. Otaliga pelare, mellan hvilka
mörka fönster gömde sig, stodo på murarne, hvilka
längre bort ur djupet af dalen reste sig tvärbranta
och obestigliga samt liksom voro sammanväxta med
sjelfva berget, deras grundval. Deruppifrån förnam
hon hemska skrik från prestema och levitema.
Till-redelsema till morgondagens stora sabbat hade blifvit
afbrutna af förskräckelsen öfver hvad som
tilldragit sig.
Naema intogs af den orediga känslan af fara
bakom sig. Hon behöfde fly, men hvar hon skulle
finna en tillflyktsort, kände hon icke. Då hörde hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
