Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 9. Jordbäfningen - 10. Hyddan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inbröt, och solen öfver Oljoberget bestrålade Jerusalems
tempel och palats, hade de sörjande för hvarandra
uttömt hela berättelsen om sina lidanden.
“Följ mig, min dotter,“ sade den äldre, “ty jag
älskar dig från denna dag såsom en moder. Vi vilja
gå upp i templet och bedja. Sedan vi fastat och
bedit, vilja vi med de öfriga vännerna vandra till
Betanien. Der vet jag ett herberge, hvarest vi kunna
hvila. Sedan må du följa mig till min hydda!“
Nu skallade från templets höga murar leviternas
basuner, med hvilkas klang de förkunnade sabbatens
heliga morgon. Från flere håll besvarades deras
högtidliga helsning af jubelrop, af trumpeters skall, och
slutligen förnummos öfver dalen de heliga lofsångernas
toner, som, beledsagade af psaltare och harpor,
uppstämdes framför det allraheligaste. Otaliga folkskaror,
väckta och kallade deraf, strömmade upp till det heliga
berget. Sjelfva Josafats dal syntes full af män och
qvinnor, som begåfvo sig till Herrans hus. Då
försvunno äfven Naema och hennes ledsagarinna bland
de tillbedjande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
