Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jedvar Jorsalafar eller Den förste korsriddaren från Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Mig var det som hade en underbar verld, en
verld af drömmar, full af både salighet och smärta,
upplåtit sig för mig. Den förtrollande musiken
lockade tårar i mina ögon, och allt som jag såg föreföll
mig darra i ett sällsamt skimmer. Det tycktes mig,
som vaknade på en gång alla bilderna af mina
hemlandsminnen och trädde fram ur mitt inre samt
sväfvade liksom skyar kring den främmande flickan. Men
din bild, Cecilia, stod mellan mig och henne. Jag
sträckte, full af kärlek, min hand mot dig. Då
nalkades du, tyckte jag, och allt som din gestalt kom
närmare, upplöstes den, tills den blef ett töcken och
lade sig tungt omkring mitt hjerta, der den kändes
som en oändlig längtan, en qvardröjande suck af
underbart ljuf och behaglig smärta.
“Men när jag nu åter såg på den sväfvande
varelsen framför mig, kände jag mitt hjerta vända sig
till ett djupt medlidande för henne. Och denna känsla
återförde mig från min dröm verld till verkligheten.
Jag tänkte på den armas öde, som nu, faderlös och
beröfvad alla de rikedomar, bland hvilka hon blifvit
uppfödd, var helt och hållet öfverlemnad åt en
främlings godtycke. Hon sjelf syntes också innerligt känna,
att hon nu var slafvinna, ty sedan hon dansat en
stund, afbröt hon hastigt sin dans, vinkade åt musiken
att tystna och brast ut i tårar. Drifven af en
oemotståndlig känsla, stod jag upp och gick till henne,
fattande hennes hand. Hon såg då på mig med ett
uttryck af obeskriflig, djup och dock qväfd smärta samt
sjönk åter ned på knä framför mig. Slöjan och
turbanen föllo från hennes hufvud och de mörka lockarne
nedrullade i yppig rikedom öfver hennes axlar. Hon
fattade hastigt min hand, tryckte den under heta tårar
till sitt bröst och till sina läppar.
“Olyckliga flicka!“ sade jag; men hon förstod
icke mina ord. Då böjde jag mig ned och tryokte
mina läppar på hennes panna.
“Det var en helig kyss, Cecilia,“ fortfor riddaren
med en uttrycksfull blick på sin maka, “och jag kände
mig i den stunden så ädel och ren i mitt hjerta, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
