Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid den fagra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Låt oss hvila, min dotter!“ sade gubben, i det
han satte sig. “Detta är en ovanlig begrafning; vi
vilja åskåda hur den tillgår.4‘
Flickan satte sig tyst vid den gamles sida och
nedslog blygt sina ögon, då hon fann sig vara ett tnål
för hela folkskarans bliokar och hviskningar. I
synnerhet riktades uppmärksamheten på henne från en
läktare, der en mängd förnäma damer, den atlidnas
närmaste slägtingar, sutto.
Bonden, som bjudit de båda främmande plats,
lutade sig nyåken mot gubben och hviskade: “I är
visserligen främmande -här på orten, vördig fader!
Törs jag fråga hvarifrån I är och hvart färden gäller ?“
“Jag fardas till vår Frälsares heliga graf,“
svarade gubben tvärt och afbrytande, i det han vände sin
uppmärksamhet på själamessans harmoniska toner.
“Hm,“ sade bonden, “det är ett vackert
skurapa-skede, helst för så gamla ben. Men hvarför kommer
I hit till begrafningen ?“ Då gubben icke svarade,
vände sig bonden till flickan med denna fråga. Då
hon icke heller gaf honom nöjaktigt svar, fortfor han:
“Kanske det hörer till ert löfte att tiga; då må det
så vara. Men hvarför gråter gubben öfver
själames-san? Han höljer sitt ansigte i kåpan, mtn jag mäVkte
godt att han gret. Kände han fru Ingrid, den saliga
själen? Gud hafve henne i himmelrik! Ja, ja! Fru
Ingrid var en rar fru, så länge hon lefde. Sin slägt
förstod hon att hålla vid makt också, det är säkert.
Får se hur det nu går. £n gammal barfotamunk, som
hade spådomsande, har sagt, att slägten icke skulle
kunna ega anseende och hålla sig längre än hon bär
sitt hufvud uppe.“
Den gamle pilgrimen drog hastigt sin kåpa fiån
ansigtet, såg skarpt på bonden och utbrast: “Är det
fru Ingrid Ylfvas begrafning som firas i dag?“
Bondens svar afbröts af ett par härolder, som
inträdde i spetsen för sjelfva liktåget. Den ena
utsträckte sin staf mot folket, som råkade i en orolig
rörelse, då det trängdes för att se processionen.
rtGif-ven plats?" sade härolden högtidligt: “plats för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
