Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid den fagra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGRID DEK FAGRA.
95
Gästernas sorl blef allt starkare, och här och der
vexlades redan blickar och ord, som fått sitt ursprung
i bägaren och hvilka i de eldfangda och vilda lynnena
lätt föranledde följder, dem isynnerhet lagman Bengt
skulle fatt besvär med, om icke Birger sjelf esomoftast
vandrat genom salarne och med ett ord, en åtbörd,
återfört de uppretade till lugn. Då kom en tärna,
skickad från jarlens höga gemål, prinsessan ingeborg,
och kallade lagman Bengt till den sidan af
byggnin-gen, der fruntimren församlat sig, skilda från männen
och deras bullersamma dryckeslag genom en hvälfd
förstuga.
De sorgklädda damerna, som omgåfvo fru
Ingeborg, tycktes vara rätt rauntra och glada. Deras
samtal rörde något ämne, hvaruti alla lifligt deltogo, men
det förstummades, då lagmannens manliga gestalt
inträdde, och mer än en dams öga hvilade med
välbehag på hans ädla uppsyn. Han helsade med vördnad
sin stolta svägerska och bugade sig derefter för den
svartklädda flocken af skönheter omkring henne.
Furstinnan bjöd honom sätta sig vid sin sida, på
en hög karmstol, och betraktade honom några
ögonblick med ett pröfvande småleende. Han återvann
snart sin lugna blick och uppsyn efter den lilla
förlägenhet, som naturligtvis intog honom i början, då
han befann sig ensam bland så många fruntimmer.
Furstinnan begynto: “Vi hafva vändt oss till er,
käraste svåger, angående en vänskapstjenst, hvilken
skulle vara både för min gemål och mig, och ännu
för en tredje till, af mycket värde.“
Ett ungt fruntimmer, som med nedslagna ögon
stod på andra sidan om furstinnan, rodnade för dessa
hennes ord. Lagman Bengt märkte det och teg.
Furstinnan fortfor: “Strax efter
begrafningsda-garne lärer vår unga, älskvärda vän, jungfru Bichissa,
vilja återvända till sin fader, herr Ivar Blå på
Gröne-borg. Jag vet ingen^ som vi kunde anförtro att följa
henne på vägen, om icke ni, min ädle svåger, vill
åtaga eder denna riddaretjenst. Ni kan icke neka att
åtaga er den, och ni gör det säkert gern$, så framt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
