Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid den fagra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En stolt dam uppreste sig hastigt bland sällskapet
och såg skarpt på lagmannen. “Det förefaller mig/4
sade hon, “som hade lagman Bengt sedan i går
tem-ligen tvärt förändrat sinnelag. Då fanns det en
jungfru, som han verkligen tycktes hafva fästat sitt hjerta
vid, och hvilken han, om icke med ord, dock med
ganska begripliga ögonkast syntes vilja bjuda sin hand.
Jag uppfordrar honom att försvara sig.“
Lagmannen smålog ånyo i det han svarade: “Min
goda syster Magnhild! Du går något längre än du,
både för min och din och äfven andra personers skull,
borde. Jag har hittills bevarat mitt hjerta fritt, och
jag vågar säga, att ingen jungfru kan klaga öfver
bristande grannlagenhet å min sida.“
“Blif icke så ifrig, bästa svägerska!“ inföll
prinsessan. “Svåger Bengt lär nog besinna sig, endast
han får någon tid dertill.“
“Hm!“ utropade fru Magnhild. “Han är flyktigare
än en väderhane! Hans hjerta är icke att lita på.
Märkte jag icke, huru han i dag såg efter den
främmande pilgrimen!“
Lagman Bengt rodnade högt. Fru Ingeborg såg
skarpt på hono>m. — “Hvem kunde då den främmande
pilgrimen vara?“ frågade hon.
“Kanhända en grefvedotter från Wenden eller
Holstein, som reser här i något heligt ändamål!“ inföll
en af damerna.
“En grefvedotter skulle icke färdas så ensam med
en gammal, orkeslös gubbe,“ sade Magnhild. “Det är
någon främmande botgörerska eller en kringstrykande
varelse.“
“Vet lagman Bengt ingenting om dessa främlingar,
som vandra i hans lagsaga ?“ frågade furstinnan.
“Jag har aldrig sett dem förr,“ svarade han.
“Allt hvad jag känner om dem, är att deras färd
går till den heliga grafven. Åtmiustone sade de så åt
en bonde.“
“De måste då vara uppifrån landet,“ utropade
furstinnan. “Alltså äro de icke utlänningar. Men
Mel lin, Noveller. I. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
