Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid den fagra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bönderna, som trodde sig fa tillfälle att mantra sig
med ännu en bägare i grafölsgården, blefvo bedragna,
ty lagman Bengt befalde dem hålla sig helt tysta,
medan de redo förbi Bjälbo, åt Abbotstuna, eller, som
det af allmogen källas, Appuna. Vid denna kyrkby,
vid pass halfannan fjerdingsväg från Bjälbo, gjordes
halt, oeh lagman Bengt lät en bonde fråga i närmaste
stuga, om der icke vore ett par pilgrimer i herberge.
Han fick snart anvisning på det hus, der de tvenne
främlingarne hvilade.
Lagmannen red sjelf till den anvista stugan, steg
af hästen och bultade på den fast tillslutna ekdörren.
Efter flera förnyade bultningar frågade en väldig stämma
derinifrån: “Hvem klappar så sent?“
“Låt upp, Mululf Snyfielson!“ svarade lagmannen,
“det är bekanta och vänner! Men vårt ärende är af
vigt. Känner du igen min röst.“
“Jag skall strax öppna för lagman Bengt!“
svarade rösten i stugan.
Några af bönderna stego emellertid äfven af hä-.
starna, dem de begynte klappa och ansa efter’ den
temligen skarpa ridten. Det dröjde en liten stund,
innan lagman Bengt hörde bommarna skjutas ifrån
dörren. Då den öppnades, visade sig en groflemmad,
lurf-skäggig gestalt med ett flammande torrvedsbloss i handen.
“Hvad är nu å farde, lagman ?“ sade bonden. “Var
emellertid välkommen i min stuga.“ Han lemnade
vid dessa ord rum i dörren, som han förut helt och
hållet uppfyllt med sin kämpalika gestalt. Lagmannen
steg in i den rymliga boningen, i hvars tak vindögat,
dess enda fönster, var sorgfälligt tillslutet. På spisen
midt i stugan glimmade ännu de nyss anblåsta
lem-ningarne af en väldig aftonbrasa. Bonden upplyfte
blosset så att dess röda sken upplyste hela stugan.
Från sina bäddar, som bestodo af djurshudar,
upptittade en mängd hufvuden med häpen uppsyn; de
tillhörde bondens barn och husfolk. Men Bengts ögon
sökte de båda pilgrimerna.
På en halmkärfve i en vrå af stugan satt den
gamle och såg häpen på den inträdande störaren af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
