Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid den fagra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gården, under Guds bara himmel, i allt det
församlade folkets åsyn.
Sedan den oväntade ceremonien var slutad,
upplyfte han sin bror och sin svägerska och omfamnade
dem. Derefter framfördes deras hästar.
Ingevald Folkesson lyckönskade dem af hjertat,
men skakade på hufvudet, i det han också lät
framleda sin häst för att rida till jarlen med denna
underrättelse.
“Dröj icke på vägen till Ulfåsa!“ varnade han
vänligt de nygifta.
Bengt lofvade ännu en gång bönderna att snart
befria dem och lyfte derefter sin unga brud på hästen
samt satte sig, åtföljd af sin broder och dennes tjenare,
jemte några bönder, som icke hörde till de fångnes
antal, i rörelse. Yägen till Ulfåsa följdes i skarpt traf.
Den följande dagen var det ett stort gästabud
på Ulfåsa. En mängd bönder hade församlat sig dit
vid ryktet om lagmannens äfventyr och de många
stålbågar och pålyxor, som voro uppsatta i taket af en
stuga, der de undfägnades med pors-öl och mjöd,
bevit-nade att Birger Jarl nu gjorde bäst uti att lagom
trotsa sin mäktige broder. Lagmannen hade likväl
sändt ett bud till Birger med en vänlig inbjudning till
brölloppet och ett bref från biskop Karl.
I sjelfva hufvudbyggningen satt vid det rika
middagsbordet den unga Sigrid Tydichsdotter i full
brudskrud mellan lagman Bengt och biskopen. Några
adeliga vänner från grannskapet fortsatte äfvenledes
här det gästabud, som blifvit afbrutet på Bjälbo. Alla
gästerna voro glada, utom en. Det var den gamle
pilgrimen, som af det ståtliga öfverflödet icke förtärde
annat än bröd och vatten. Han kastade väl
understundom en vänligt ljusnande blick på brudparet, men
oroliga moln förmörkade esomoftast hans panna.
Gästabudsglädjen var som lifligast, då Ingevald
Folkesson inträdde i salen, bärande en korg på armen.
“Yälkommen, frände!“ ropade lagman Bengt mot honom.
Mel lin, Noveller. I. \o
VjOOg LC
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
