- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
128

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid den fagra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om icke hans annars så ljusa förstånd äfven denna
gång finner sig uti det, som icke kan ändras. Jag
hoppas att vinna hans förlåtelse/1

“Underligt vore det,“ inföll Mululf Snyffelson, “om
han denna gången vore medgörligare än annars.
Åtminstone kan jag icke glömma Herrevadsbro. Han kan väl
försäkra vördig# fader biskopen om allt hvad han vill,
men jag tror honom visserligen icke mera för det.“
“Tyst, Mululf!“ befalde lagmannen. “Rif icke upp
sår, som kanhända redan betäckas med ärr. Om
Birger lofvar något, så håller han det, så mycket är säkert.
Jag öfverlemnar mig derför åt dig, broder Karl. Rid
du mot honom!“

“Hören hvad den unga frun säger!“ inföll den
gamle pilgrimen. “Hennes råd är dock det bästa!*‘
“Ja,“ sade hon och knäppte sina händer
tillsammans, “säkert har Gud sjelf ingifvit mig den tanken.
Jag vill ödmjukt, men frimodigt, gå honom till mötes.
Må han afgöra vårt öde!“

Lagmannen besinnade sig en stund. Slutligen
sade han: “Det är icke Birgers sed att förhärda sitt
hjerta mot bedjande, värnlösa qvinnor. Det vare som
du säger, Sigrid! Gån alla undan, så att han icke möter
eder. Eller ännu bättre! Tagen edra vapen, så många
som vilja följa mig! Vi draga oss till skogeö. Och
du, Sigrid, om någon fara är å färde, så låt en tärna
gifva oss tecken med en fackla ur det lilla fönstret i
din kammare. Då vilja vi skynda fram. Och det
svär jag vid min trogna kärlek, att jag då skall rädda
min maka eller dö!“

Sigrid omfamnade honom, medan bönderna
väpnade sig.

Då sade biskop Karl: “Jag qvarblifver här! Om
det går lyckligt, skall tecknet vara tre facklor i samma
fön8ter.“

Ännu en gång tryckte lagmannen sin ädla maka
till sitt hjerta. Derefter drog han sig med de
beväpnade till skogen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free