Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besök hos lagman Eskil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
isländare, gack och möt din husbonde och säg att han
är välkommen hos lagman Eskil!“
Främlingen aflägsnade sig och lagmannen läste
papperet. “Det är ett skaldestycke till dig, min
husfru !“ sade han. “Det heter “Andwaka“ och
innehåller din förre mans, Håkan Jarls minne.“
Fru Kristina, som satte sig i högsätet hos sin
man, åhörde hans läsning med känslor af rörelse och
beundran. Äfven klosterbrodern röjde ett lifligt
deltagande, emedan äfven han var en varm vän af den
nordiska skaldekonsten.
Emellertid inträdde allt flera af lagman Eskils
huskarlar och intogo sina säten på bänkarne. En
allmän nyfikenhet riktade alias blickar mot dörren.
Slutligen öppnades den och den väntade gästen inträdde,
åtföljd af fyra eller fem handfasta följeslagare. Det
var en ansenlig gestalt, men utan någon stolt och
majestätisk hållning. Hans hela skick röjde dock den
bildade och lärde isländaren. Han gjorde en artig
och ledig helsning, så snart hans skarpa blick
öfver-flugit hela rummet, och trädde frimodigt fram till
lagmannens högsäte. Denne reste sig upp och räckte sin
gäst handen.
“Var välkommen, isländske skald, i mitt hus!
Sitt ned vid mitt bord och håll till godo hvad
gästfriheten bjuder dig. En resande man från fjerran
länder plägar icke försmå en välment undfägnad, äfven
om den är ringa i ett tarfligt hus.“
Tärnor framburo dryckeshorn och förplägning af
flera slag. Den resandes följeslagare framfördes äfven
till bordet, och det visade sig, att lagmannens uttryck
om välfägnadens ringhet endast var ett slags
höflig-hetsbetygelse, som skulle betyda att ingen välfägnad
vore dyrbar nog för en så aktad gäst. För öfrigt
hörde det till tidens gästfrihetslagar, att man icke fick
vara nog ohöflig, att fråga efter främlingens namn,
innan han sjelf yppade det.
Sedan man spisat och druckit hos lagmannen,
be-gynte denne inlåta sig i samtal med den lärde gästen;
klosterbrodern’ deltog äfven i samtalet. Som främlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
