Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagman Algot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Algot sade deras namn, då de förestäldes för den
vördade gästen.
Då yttrade Östgötalagmannen med en vänlig blick:
“Det fägnar mig att se eder, herr Folke, i eder faders
hus. Yi träffades sist i Östergötland. Det är väl nu
snart ett år sedan!“
Folke lyckades att snart besegra den
sinnesrörelse han erfarit vid inträdet, och han såg nu
lagmannen dristigt i ögonen och sade: “Jag har att tacka
lagman Svantepolk för all den gästfrihet och välvilja,
som jag fick åtnjuta i Östergötland. Det kan icke
vara annat än med tacksamhet och glädje som jag
nu ser eder i min faders hus, der jag vet att I är
välkommen!“
Lagman Svantepolk räckte, utan att resa sig upp,
honom handen till ett vänligt handslag. Samma helsning
fick äfven derefter den bugande herr Karl mottaga.
En tredje af de i huset hemmavarande bröderna,
som också med detsamma infann sig i storstugan,
före-stäldes nu for den östgötske domaren under namnet
Rörek. Denne son af Algot hade ett lynne, som var
mera fallet för enslighet, så att han endast sällan slöt
sig till de begge andra brödernas sällskap.
Alla tre bröderna vände sig nu till sin moder,
som förestälde dem, nämnande deras namn, för de
begge främmande fruntimren.
Ehuru Folke kände sitt hjerta klappa med
häftighet, fann han nödvändigt att icke förråda sin rörelse.
Såsom den äldste af de närvarande bröderna och
der-jemte en lärd man, tillhörde det honom att föra
samtalet med fruntimren. Han vände sig först till fru
Ingegerd för att framföra samma tacksamhetsbetygelse
för henne, som han egnat hennes man.
Under tiden fastade Karl en frimodigt beundrande,
nästan skälmsk blick på den unga Ingrid, då han
tilltalade henne.
Rörek drog sig efter den första helsningen
långsamt tillbaka, öfverlemnande åt bröderna att
underhålla fruntimren. Han fäste dock också på Ingrid en
förvånad och beundrande blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
