Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagman Algot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestyr, min dotter, hoppas jag med Guds och alla
helgons hjelp att den skall slutas till din lycka och
belåtenhet. Heliga Guds moder och alla goda helgon
välsigne dig, mitt barn, fastän din utstyrsel kostar
oss mycket/*
Ingrid kastade en besynnerlig blick på fadern,
böjde sig tigande och fattade hans hand samt kysste
den. Han nickade med ett uttryck af belåtenhet och
fortsatte sin väg till borgen, medan hon, utan att yttra
något ord, vandrade vidare till klostret.
Yid dörren till den så kallade vakerstugan stodo
tvenne af Algots tjenare i full vapenskrud. En
hästbår med täta, mörka förhängen, bevakad af de
likaledes fyra andra beväpnade tjenarne, stod färdig på
gatan, så att det tycktes som herr Karl redan haft
allt färdigt till sin broders liktåg.
Då Ingrid ankom, mötte henne herr Karl, iklädd
sin ridderliga rustning, med svärdet spändt vid sidan,
vid klosterporten. Sedan han bugat sig för henne,
tillsade han hennes tjenare att inträda i en annan
sal, medan han sjelf räckte henne handen för att
höfviskt leda henne in i vakerstugan.
Herr Folke låg, iklädd en ny, ridderlig rustning,
utsträckt på en upphöjning midt på golfvet. Endast
hufvudet var bart, ty den fjäderskuggade hjelmen
stod på en särskildt prydd stol bredvid liket.
Bäfvande upplyfte den bleka Ingrid sina ögon för
att ännu en gång betrakta den älskade riddarens drag.
Hon tyckte sig känna huru hans nyss tillslutna ögon
dock ännu gömde en blick för henne. Men hon
af-torkade med handklädet sina tårar och närmade sig
för att trycka kransen på hans hufvud. Den var
bunden af rosmarin och hvita törnrosor, hemtade ur
franciscanemas klosterträdgård.
Då hon med darrande händer satte den på hans
panna, slog han hastigt upp ögonen och såg klart och
bestämdt på henne.
En känsla af djupaste förskräckelse genomfor
henne.
Mel lin, Noveller. 1. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
