Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagman Algot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lagman Algot reste sig upp och såg biskopen
skarpt i ögonen. “Alltsedan kristnabalken infördes i
vår lag,“ sade han, “har rätten blifvit förändrad. Det
är icke numera slägt och frän der, som skola umgälla
hvad en medlem har förbrutit. Jag fruktar icke
konungen och hans dom/*
“Men jag- fruktar det värsta,“ sade biskopen.
“Hans list är lika farlig som hans grymhet, och han
aktar litet om han begår de största våldsgerningar.
Jag vill begifva mig till Leckö, till dess hela saken
hinner blifva ordnad. Om konung Magnus begår någon
våldsamhet, så skall jag väl stäfja den med kyrkans’
makt. Jag beder derför: följ mig, min far! På
Leckö kunna vi vara säkra. Det kan icke tagas så lätt
och jag skall derifrån skrifva till den helige fadern
i Rom.“
“Jag ämnar icke fly,“ förklarade lagman Algot.
“Jag vill sammankalla nämnden, och med den skall
jag möta konungen på tinget. Han skall der finna
allmogen samlad till rättvis dom, och konungsdom skall
vara rättvis. Gör du som du anser klokast, min son.
Men lagman Algot är för gammal att vika, då der
gäller lag och rätt.“
“Om allenast lag och rätt finge gälla,“ invände
biskopen. “Men det kommer kanhända snart att visa
sig hvad han, som bönderna kalla Ladulås, gör för
afseende på rätt, då han får anledning att förfölja
några, som han anser för motståndare och fiender. “
“Jag har sagt hvad jag gör!“ sade fadern.
“Välan, jag vet att jag icke kan ändra edert
beslut,“ yttrade biskopen, “men jag beklagar det, min
far. Emellertid skall jag icke hvila. Jag skall försöka
om icke kyrkans makt kan utsträckas äfven till
rättvisans och lagarnes skydd. Jag måste således lemna
eder, min fader. Det sker med blödande hjerta, men
jag öfverantvardar eder i Gud och alla helgons beskydd.“
Biskopen omfamnade sin far och tog äfven ett
bekymmerfullt afsked af sin mor. Fru Margareta var
dock lika fast och oförfarad som sin man. Biskopen
fortsatte sin förd till Leckö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
