Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagman Algot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fruktan värd aste att den högt vördade prelaten icke
gjorde något steg till våldsamt motstånd, utan endast
drog sig undan. Konungen kände inom sig att det
verldsliga svärdet dock kom till korta då det gälde
en strid mot det andliga, som icke var synligt förr
än det blixtrade fram med bannlysningens förfärliga
stråle. Tilldragelser i grannriket Danmark hade visat
huru farligt det var för konungamakten att angripa
kyrkans män och bära hand på deras invigda
personer. Konung Magnus ville på intet vilkor bära
bannlysningens förkastelsedom, men han visste att ingen,
utom biskopen sjelf, förmådde upphäfva den, ty han
insåg ganska väl att den heliga fadern i Rom
visserligen icke skulle vägra sin bekräftelse å någon
åtgärd af den äfven inför den romerska stolen aktade
biskopen.
Konungen hade icke kunnat finna den ringaste
anledning att göra någon af sina vanliga
våldsger-ningar vid Röreks begrafning. Fru Margareta hade
tigande mottagit sin sons lik och bestyrt om
begraf-ningen utan någon ståt, men låtit öfver honom läsa
många själamessor icke blott i klostren, utan i sjelfva
Skara domkyrka. Den fångne lagmannen hade icke
heller yttrat något enda ord, då han mottog
underrättelserna om huru sönernas blod blifvit utgjutet, den
enes efter den andres. Både han och hans hustru
bibehöllo ståndaktigt sin tystnad.
Emellertid samlade konungen en ryttareskara, som
man allmänt trodde’ vara ämnad att angripa Leckö.
Men snart fick konungen veta att biskop Brynolf, på
det att icke oskyldigt blod skulle spillas för hans skull
i ett inbördes krig, lemnat Leckö. Det förspordes att
biskopen deijemte yttrat att han ville tänka på något
medel, som icke skulle blifva så blodigt, utan att
derför kyrkans rätt och rättvisans fordringar behöfde
uppgifvas. Konungen förmodade då att biskopen resjt
till Rom, der han kanhända kunde bereda sin
förföljelse en långt svårare vedergällning än han kunnat
åstadkomma här hemma. Magnus visste dock att dölja
sina bekymmer, ehuru djupa de voro, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
