Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagman Algot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medan stormen och ovädret rasade derutanföre
som vildast utan att särdeles mycket deraf förspordes
i det lagna refectorium, som låg ut&t den inre sidan
af det fast byggda klostret, fördjupade sig sålunda
dessa gäster allt mera i sina vänliga och förtroliga
samtal.
Då inträdde en tjenande broder och faste sina
blickar på priorn. Tidemannus vinkade honom att
träda närmare och afhörde hans berättelse att en ny
främling ankommit och begärde herberge. Då han icke
nämnt sitt namn eller den tjenande brodern kunde
lemna något besked om hvem han var, gaf priorn en
vink åt Nisbertas, som genast lemnade salen för att
efterhöra förhållandet.
Nisbertus återkom snart, och då han gifvit priorn
ett hemlighetsfullt tecken, hvilket, jemte hans något
bestörta utseende, icke undföll Katarinas
uppmärksamhet, begaf sig priorn också ur salen. Efter några
i tysthet vexlade ord med Nisbertus, närmade denne
sig gästerna och upptog ånyo samtalet med dem. Men
nu hördes der rörelse i salen nästintill, der dörren
också lemnades öppen. Man kunde urskilja att också
dit anlände någon främmande.
Emellertid hade Nisbertus nu, i stället för att
undvika, fört samtalet just på Ingrids bortröfvande.
“Klostrets frid kan emellertid icke egentligen anses
bruten, “ yttrade han, “emedan ingen våldsgerning skett,
ty det lärer icke kunna bevisas att de hurtiga
Algots-sönerna användt våld, då de bortförde jungfrun.4*
Svantepolk kände sig träffad liksom af en pil och
sprang upp. “Här det icke skett med våld?“ utropade
han. “Ar hon icke bortförd mot sin faders vilja och
samtycke ?“
“Visserligen!“ medgaf Nisbertus. “Men vi veta
icke om hon sjelf egentligen ansåg det för större
olycka att blifva den tappre Folke Algotssons brud
än att gifvas åt den gamle David Thorstensson."
Den vördiga fru Ingegerd kastade på Nisbertus
en besynnerlig blick och utbrast: “Och ni sjelf, som
är en andelig man, kan framställa den saken så lätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
