Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagman Algot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hela församlingen bevittnade huru hon tog afsked
af fader och moder och syster, som stodo närmast
altaret. Derefter mottogs hon af några fromma systrar
och abbedissan, som ledde henne intill altaret, der
hon knäböjde, omgifven af dem.
Den gamle Algot kände alltför väl både den unga
nunnan och hennes föräldrar. Men det var i
synnerhet den ridderliga gestalten vid nunnans systers sida,
som han betraktade med blicken af en sällsam rörelse.
Det var nämligen den son, som genom sitt dåd
dragit alla dessa olyckor öfver hela slägten. Och
dock kunde den gamle fadern icke qväfva en känsla
af stolthet vid åsynen af hans ädla skick och hans
sköna maka. Herr Eolke hade dock icke blifvit varse
sin fader och visste icke ens att han befann sig i
kyrkan. Det var öfverenskommit atUäfven Svantepolk
och hans fru efter nunne-invigningen skulle följas åt
till Götala för att der fira försoningen med ett
slägt-möte, och man väntade att gamle Algot genast begifvit
sig hem ur fängelset.
Så snart den heliga förrättningen slutat i koret
och den ny in vigd a nunnan blifvit under heliga sånger
och toner af orgeln, som var en af kyrkans nyare
inrättningar, bortförd till det inre af helgedomen,
äfven som den fromma jungfruns anhöriga dragit sig
tillbaka till ett sidokor, hördes utanför kyrkan ljudet
af basuner och trumpeter. Efter några korta hvirflande
ljudstötar tystnade de och allt folket intogs af en
spänd väntan.
Då inträdde genom den stora kyrkodörren konung
Magnus Ladulås i sin konungaskrud, omgifven af sina
förnämsta riddare och herrar. Hans uppsyn var
dyster, men beslutsam, och hans blick på all den
ståt, som kyrkan utvecklade, röjde harm, men icke
vördnad. Man. kunde se på honom att han denna
gång var sinnad att undertrycka hvad som jäste inom
honom.
I det han skred uppåt kyrkogången, mellan rader
af det tillbakavikande folket, föllo hans ögon på den
gamle lagman Algot, som stod orörlig vid den ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
