Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nunnan i S:t Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I fa bo uti Helgeandshuset tills vidare. Ni slipper
emellertid icke in i staden så ensam och så sent.
Sätt eder derför på stenbänken vid broändan tills
jag kommer tillbaka. Eder kåpa, herr riddare, ser
tjock och stadig ut, så att ni nog bergar er, fast det
blåser något. Jag skall icke dröja så länge.il.
Han helsade med en högtidlig nipk och lemnade
pilgrimen.
“Jag lyder eder med tacksamt hjerta och önskar
eder Guds och Sankt Franciski välsignelse, vördige
fader!“ sade pilgrimen. Han satte sig emellertid icke
ned vid stadsporten, utan vandrade af och an på
bron, än riktande bekymmersamma blickar utåt den
stormande sjön, än stirrande på de väldiga
stenmassorna, som i sitt håliga inre inneslöto de utmärktaste
män af svenska folket, kärnan af Sveriges makt och
ära, blomman af dess bildning. Öfver de tätt
sammanträngda byggnadernas tak höjde slottet sina mörka
tinnar, likt en reslig kämpe, som, ensam upprätt .i
skymningen, vakar öfver slumrande vänners ro.
Endast i ett par af slottets trånga fönster skimrade ljus.
Det låg något hemskt och förfärligt i anblicken af
alla de öfriga mörka husen, liksom hade staden varit
utdöd eller lif och rörelse dragit sig från den öfriga
synliga delen af byggnaderna ned i djupet, der väl
också en stad befann sig, en underjordisk, bestående
af djupa hvalf och långa gångar mellan kloster,
kyrkor öch slott.
Patern begaf sig emellertid öfver bron fram till
S:t Klara nunnekloster. Han klappade på
klosterporten, och en liten glugg öppnades bredvid densamma.
“Pax vobiscum!“ sade’ munken högtidligt.
“Jaså, är det ni, vördige pater Botvid!“
svarade en gäll stämma derinifrån, medan ett hvasst
öga betraktade honom. “Abbedissan kom just nyss
från aftonmessan, så att ni genast kan få träffa
henne.“
“Godt!“ svarade patern. Nycklar rasslade i
porten, flera lås vredos ifrån och en mindre dörr,
an-bragt i sjelfva porten, öppnade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
