Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nunnan i S:t Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rustnings utländska form och den ljäderlösa hjelmen
och han aktade det derför föga.
Långsamt vandrade han öfver bron, stannade
några ögonblick för att betrakta huru månen speglade
sig i den klara strömmen, liksom hade djupt ur det
brusande vattnet ett blekt ansigte bedjande blickat
upp. En besynnerlig känsla, ett slags hemskt
medlidande intog hans bröst och han förmådde icke utan
möda slita sig lös från denna syn.
Slutligen ankom han till hålan i Brunkeberg.
Han nedsatte sig der på en sten för att vänta på den
undersköna varelse, hvars drag han ett ögonblick
skådat, för att sedan för evigt behålla dem i minnet.
Han hade redan länge betraktat aftonens lugn
och satt försänkt i sällsamma drömmar, då den väl
dolda jerndörren längst inne i grottan öppnades, och
ett lampsken derinifrån föll på flickans gestalt, åter
höljd i sin vida kåpa. Riddaren gick mot henne
och hjelpte henne att stänga dörren. Derefter ville
han fatta hennes hand, men hon drog sig blygt undan.
“Här Kr ojemt och slipprigt, unga pilgrim,“ sade
riddaren, uni behöfver stödja er vid en stadig arm!“
“Jag helsar er, den olyckliges rädd are! “ sade
hon och trädde fram ur grottans mörker, vid hvars
ingång hennes insvepta gestalt stod i månskenet lik
en vålnad, i hvilkens besynnerliga former väl knappt
någon annan än riddaren kunnat ana, att en så
himmelsk skönhet var innesluten.
“Skynda, drag er tillbaka!“ utbrast riddaren.
“Här komma några ryttare, som icke böra se oss!“
Då drogo de sig båda till skuggsidan af grottan,
riddaren blottade sitt svärd och kastade skarpa blickar
utåt vägen, der ryttarne sprängde förbi. Flickan var
djupt förskräckt och satte sig ned på en af sjelfva
berget bildad stenbänk, medan riddaren beskyddande
stod vid hennes sida.
Deras oro stillades dock något, då de hörde en af
ryttarne i förbifarten nämna Botvids namn, äfvensom då
strax efter dem en munk i sin hätta och kåpa skyndade
till staden i det klara månskenet. Så snart truppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
